If I stare at my door long enough, will you eventually make an entrance?


My favourite song is on replay, while I lie in my bed, crying and think about you.
Those 10 minutes I've wasted, just laying here, I've wished every single second that you'd make an entrance in my bedroom. With heavy-breathing, my reality have to wait, I want to make a wish at this point.

I can't give you a call, I'm telling myself to stay strong and wait until you come around. However, it's pretty damn difficult when time is endless. Crying isn't worth it, but I give up. My love isn't thinking about me.

Let me sleep, whenever this horrifying and worthless time has passed. Where are you now?

Någon annan som märker att jag är rastlös? Nehepp.


I lean against the wind, pretend that I'm weightless.

And in this moment I'm happy, so happy.

You're right behind me, breathing against my neck.

Feeling goose bumbs, all over me.

We're fading, just like the clouds above us.

The ocean looks like a thousand diamonds, strew across a blue blanket.

I lay my head onto your shoulder and whisper:

''There ain't a better feeling in the world, than the feeling I get from your hand.''


Colour me red and blue, just like you used to do.

 
Om svart vore en färg, så vore du min evighet. För lämna dina spår hur mycket du vill, de tonar bort mer och mer med tiden. Precis som dina handavtryck, som lämnat spår i mina. Det är knappt så jag kan se mina egna streck, mina egna linjer. Vad har jag gjort för att förlora en sådan stor del av min identitet? Så grymt av dig.
Vore svart en färg, skulle du vara ljuset in i evigheten.


Om vit vore en färg, skulle du vara min efterlängtan.
Våra minnen må vara små droppar i havet, men vem har sagt att vi inte kan leta? Vem har sagt att det är genomskinliga och grå?
Trots din tvekan, din oro och ditt svek, så kan inte våra droppar brinna upp, trots att 99% av de består av mina tårar jag försökt hålla tillbaka.
Om vit vore en färg, skulle du förstå att vit inte endast står för oskuld, synd och tro. Det är för stolthet också.


Maybe.


How can I ever explain?
How would you ever understand?
How can I even try?
To tell you how much I love you.




RSS 2.0