Om svart vore en färg, så vore du min evighet. För lämna dina spår hur mycket du vill, de tonar bort mer och mer med tiden. Precis som dina handavtryck, som lämnat spår i mina. Det är knappt så jag kan se mina egna streck, mina egna linjer. Vad har jag gjort för att förlora en sådan stor del av min identitet? Så grymt av dig.
Vore svart en färg, skulle du vara ljuset in i evigheten.

Om vit vore en färg, skulle du vara min efterlängtan. Våra minnen må vara små droppar i havet, men vem har sagt att vi inte kan leta? Vem har sagt att det är genomskinliga och grå?
Trots din tvekan, din oro och ditt svek, så kan inte våra droppar brinna upp, trots att 99% av de består av mina tårar jag försökt hålla tillbaka.
Om vit vore en färg, skulle du förstå att vit inte endast står för oskuld, synd och tro. Det är för stolthet också.